Johanna Sofia Björklund, som vi även kallar ”Onnelas jungfru”, fick Onnela som 25-årsgåva av sina föräldrar år 1905. Då inleddes en av Tusbysjöns blomstringstids betydelsefulla och fängslande berättelser...

När fröken Sofia Björklund, f. 1880, fyllde 25 år den 11 november 1905 fick hon Onnela gården som gåva av sina föräldrar. Hennes far var den store köpmannen G. Björklund, tidigare en vedhandlare.

Johanna Sofia var verksam som hovdam vid det kejserliga hovet i St. Petersburg och blev som mycket ung älskarinna till den ryske officeren Paul Nikolajevitsch Schabelski. Hon träffade Schabelski år 1897 på en danstillställning. Schabelski var en oerhört rik man; han ägde stenbyggda hus i St. Peterburg och i Moskva, åtskilliga gårdar på olika orter i Ryssland och dessutom stora skogsområden. Vid den tiden undervisade Schabelski franska till adliga officerare på krigsakademin i St. Petersburg men besvärade sig ej att lyfta lön från staten, då han hade tillräckligt med medel. I bekantsakpskretsen blev han kallad ”furste”. Som ung hade han gift sig med en ryska ur aristokratin och de hade åtminstone två pojkar tillsammans.

Johanna Sofia och Schabelski tillbringade somrarna i Onnela från och med år 1906. Vid den tiden fick Schabelski en kommandering till gendarmstyrkorna i Helsingfors och Onnela låg lämpligt nära till. På gårdsplanen planterade trädgårdsmästare från St. Petersburg exotiska växter, byggde en konstgjord bäck, ett vattenfall och en springbrunn. På somrarna var livet luxuriöst och festerna strålande. På vintrarna tjänstgjorde Johanna Sofia som lärarinna för barnen i St. Petersburg och Onnela fick drömma sin rosendröm.

 

 

 

 

Före revolutionen placerade Schabelski sina pengar och värdepapper till hälften i ryska, till hälften i tyska banker. Hans listiga planering sprack emellertid då båda kejsardömen gick under; revolutionen tog till och över ägorna och skogarna.

 

Då revolutionen bröt ut år 1917 flydde Johanna Sofia och Schabelski från St. Petersburg till Onnela. Dit kom också Schabelskis äkta maka Anastasia Schabelskaja. Denna högfärdiga fru hade redan länge vetat om Schabelskis och Johanna Sofias förhållande men hade varit tvungen att tolerera det. I Onnela var frun även tvungen att smälta nesan att Schabelski tillbringade sina nätter i Johannas säng och denna fick officiellt ett bemötande som maka. Slutligen sändes den äkta makan till Paris, där hon levde i landsflykt med den gemensamma sonen.

 

Åren efter revolutionen var i Onnela en eländets tid. De få pengar man kunnat rädda tog snart slut och man levde ur hand i mun. Smycken och värdesaker såldes, tiden fördrev man med att spela kort.

När fattigdomen blev allt besvärligare grundade Johanna Sofia i Onnela på 1920-talet ett pensionat för studenter, statsanställda och konstnärer. I början av århundradet hade det bildats ett intressant samhälle på Tusby Strandväg med bland annat mästarkompositören  Jean Sibelius, målarna Pekka Halonen, Venny Soldan-Brofeldt  och Eero Järnefelt såväl som författarna Juhani Aho och Eino Leino, som bodde i Onnela åren 1923-24. De blev alla inspirerade av den vackra omgivningen och den fridfulla naturen i Tusby. Detta var en utmärkt sak ur pensionatets synpunkt. Johanna Sofia ställde upp en kiosk i lusthuset vid Strandvägen och där såldes kaffe, vetebröd och tobak, till och med sprit trots förbudslagen.

 

Senare på 1930-talet blev Johanna Sofia förälskad i den 18 år yngre författaren Unto Karri. Den rätt vidskepliga Johanna använde sig av älskogsmagi och fick Karri att dricka  en av en  zigenarkvinna tillverkad kärleksdryck. Det fick Schabelski reda på. Före jul 1935 höll man överdådiga fester där Johanna Sofia lät sina gäster dricka sig fulla utan hänsyn till Schabelski. På morgonen efter festen hittade man Schabelski död; man trodde att han av avundsjuka fått en hjärtattack. Senare hade Karri berättat att Johanna Sofia hade arrangerat Schabelskis eviga sömn med hjälp av gifttabletter.

 

Efter denna händelse ändrades Johanna Sofias väsen helt. Hon gick aldrig mer in i Schabelskis rum och var inte ens med på hans begravning. Hon klädde sig helt i svart och läste nätterna igenom den ryska bibeln. Snart härefter kom hon in på sinnessjukhuset i Kellokoski där hon dog den 10 september 1936.

I sitt testamente hade Johanna Sofia efterlämnat Onnela gård till Schabelski. Schabelskis arvingar sålde Onnela 5.1.1937 till de Blindas Förening (Sokeain liitto). Denna förening grundades 1907 och den kallas idag Näkövammaisten Loma ry. (Synskadades semester förening). Från och med denna tid har Onnela varit i de synskadades ägo med undantag av en kortare tid då den användes av arméen.

 

På Onnela investerade och byggde man mycket på 1980-talet. Man tog på sig stora valutaskulder som blev övermäktiga då Finland devalverade den finska markka två gånger i snabb takt och lät den flyta under hösten 1992. På våren 1993 överlämnade Näkövammaisten Loma ry Onnela till de Synskadades Centralförening (Näkövammaisten keskusliitto), som fortsatte verksamheten som ägare till våren 2009. Den 1.4.2009 sålde Centralföreningen Onnela till Sokeain Ystävät ry (Föreningen De Blindas Vänner).

 

Onnela bjuder fortfarande på hotell- och restaurangservice till alla tidigare och nya kunder. I Impivaara-huset befinner sig idag Eino Leinos minnesrum.

Be om offert
Offert Reservera